ställaGraphitensom ettsärskildt ämne
mellan ßor odi Kisel? Odi hvarför tog
man icke Diamanten och placerade den
ibland Alumo-Silikaten +nâgotkolsy-
radt Järn- eller Mangansalt?
С Odi sä reser sig en ny frága: hvar
finnes rent Kol? I naturen ej, i labo-
ratorium ej, ty äfven om jag f örbränner
Kalium eller Magnesium i Kolsyra,
visar det uppkomna tint utfallna Kolet
en halt af Syre och Vate.
С Om man nu vet, att i askan efter
växter, som ju hufvudsakligen halla
Kol, man âterfinner nästan alla kända
ämnen; och om man vet att Kol genom
kolgruppens representanter: Kisel,
Bor, Tenn, Bly, Titan, Zirkonium, Cer,
Thorium,kanräkna släktskapmed alla
„elementen“, sä synes rimligt att Kolet
uppställes som stamfader för heia
den organiserade världen. Men dà
Kolet besitter en del egenskaper, som
göra det ytterst olämpligt att själf ingä
föreningar, sä fär man väl antingen
tänka sig Kol i kemiska föreningar
säsom ett heit annat ämne än det vul-
gära Kolet, eller ocksä mäste man
antaga att det kan transformera sig,
uppât mot det mer differentierade
eller nedât mot det enklare.
С De egenskaper, hvilka göra Kolet
oskickligt att bilda de tusentals kolför-
eningar den organiska kemien upp-
visar äro följande: Dess olöslighet,
utom i smältande Järn och kokande
koncentrerad Svafvelsyra, hvilka lös-
ningsmedel sällan erbjuda sig i na¬
turen. Dess ringa frändskapsbegär
vid vanlig temperatur, dä det är nästan
indifferent. Dess oförmäga att fällas
ur föreningar. Dess oförmäga att
kolloidera eller gelatinera.
II För ungefär tjugo är sedan antogs
allmänt att växterna hämtade sitt Kol
uteslutande ur luftens Kolsyra genom
Nr. 18212. Cicero Tauchnitz-Antiqua 27 (12 Punkte)
bladen. Växterna, sade man, absor¬
bera Kolsyra,behâlla Kolet och afgifva
äterSyret,under det djuren absorbera
Syre och afgifva Kolsyra. Ty, sade
man, om icke växterna vore tili för att
rena lüften skulle människorna snart
dö af kolsyreförgiftning. Djuren vore
oxidations- och växterna reduktions-
apparater.
II För att bevisa det växterna afgifva
Syre, verkställde man följande barns-
liga experiment. Man lade gröna blad
i en skäl med vatten, satte en glas-
tratt däröfver och ställde sedan allt-
sammans i solen. Gasbubblor började
utvecklas, och om man nu höll en
glödande tändsticka i trattöppningen,
antändes stickan. Detta var Syrets
verkan. Eget är att boken försiktigtvis
tillade: „experimentet skall lyckas
ändä bättre om man begagnar sig af
kolsyradt vatten i stället för vanligt
vatten“. Strykom denna señare hypo-
thes och betraktom experimentet i
dess första naiva enkelhet!
С Gröna blad, afplockade frän växten
äro döda eller döende och arbeta icke
mer säsom lefvande. Döende sönder-
delas de redan och gifva som sönder-
delningsprodukt, bland annat Kolsyra.
Denna Kolsyra sönderdelas af soll-
juset och afger Syre. Ett annat förslag:
Allt vatten innehäller Kolsyra, alltsä
kan den sönderdelade Kolsyran här-
ledas ur vattnet. Ett tredje! Allt vatten
innehäller luft, men denna luft bestär
icke säsom lüften i allmänhet af 21 pro-
cent Syre och 79 procent Qväfve utan,
är syrerikare och häller 33 procent
Syre odi 66 procent Qväfve. Af detta
öfverskott af Syre skulle man kunna
härleda det fria Syret, som uppen-
barar sig i trattmynningen, och dä
behöfver man icke tillgripa solljusets
problematiska f örmäga att sönderdela
J. Q. Scheiter & Giesecke, Schriftgießerei, Leipzig
J 64
Schelter-Antiqua
in größeren GraÒen
.éh.
]. G. Scheiter & Giesecke, Leipzig
J 65